Tänderna sitter kvar

Dottern kom hem från tandläkaren lite lagom slokörad med tänderna kvar. Hon tyckte att hon inte var så modig som inte vågade dra ut sina tänder utan försökte gå därifrån när det blev dags för sprutorna. Jag har full förståelse för hennes reaktion! Hon ska nu komma tillbaka i november för ett nytt försök. De kommer att droga henne så att hon inte ska flippa ut fullständigt. Detta innebär att det blir ett heldagsprojekt då hon inte får lämnas ensam på flera timmar efter att hon fått medicinen och måste hållas under uppsikt resten av dagen.

Detta måste vara året då familjen samlar på sjukdagar. Barnen har ju hittills lyckats med både springmask, löss, öronvärk och diverse hosta och snuva, senast på given är det konstiga utslag som kanske är svinkoppor. Allt för att vi ska få tillbringa så mycket tid som möjligt på vårdcentralen.........
Alla drar vi runt på någon liten åkomma som inte vill ge med sig, så något motionerande blir det inte tal om. Den enda som inte är krasslig är den stackaren som håller på med sina tänder, hon har ju fullt upp ändå kan man säga.

Annars är det bara bra!

Den grymma verkligheten

I bland kan verkligheten te sig väldigt grym. Den lilla dottern har nu äntligen tagit bort sin tandställning och kom hem, glad som en lärka, från tandläkaren i går eftermiddag. Idag ringde tandläkaren och ville att hon skulle komma tillbaka på torsdag för att DRA UT FYRA TÄNDER, för att de permanenta tänderna ska få utrymme att komma fram. Så var det med den glädjen, upp som en sol och ned som en pannkaka. Dottern fick ett mindre sammanbrott (vem skulle inte ha fått det?) men hon samlade snart i hop sig och talade om att hon skulle allt hålla gråten inne och sen släppa ut allt på tandläkaren, HA, HA, HA.......Vi får väl se hur det går. En sak är säker, de leksaker hon valt ut till sig som belöning för allt tandläkarkämpande kommer att inhandlas fortare än kvickt efter tandutdragningen! Det är hon värd.

Det är mycket nu igen

Efter några veckor på den nya utbildningen kan man lugnt undra vad man gett sig in på. Jag hatar grupparbeten! Inte för att jag har problem att samarbeta utan för att deltagarna i gruppen oftast har vitt skilda  ambitionsnivåer och intressen. Visst är min grupp bra men det är inte så lätt när jag är lika gammal som deras föräldrar. Det är inte  jättekul när vi ska lämna in våra arbeten som vi gjort tillsammans och vissa delar av arbetet har ett skriftspråk i klass med tonåringarnas tal, där allt är fett typ! Nåja det blir nog bra när jag har tagit dem i upptuktelse, he he.......Att leda projekt kanske kan vara något för mig trots allt.

Den här veckan har inte direkt varit min vecka tror jag. Det mesta jag säger eller gör blir tok. Jag glömmer saker och midjemåttet krymper (inte pga bantning), en liten släng av den gamla utbrändhetskänningen kanske. Det blir väldigt tydligt när det är stökigt runt omkring att stressnivån stiger snabbt. I dag skulle vi ha lite fredagsmys med våfflor och glass. Trevligt! om man hade haft ett våffeljärn, men hoppsan det låg visst på återbruket! Ja, ja vi gör väl pannkakor istället. Ja så här håller det liksom på. Undra vad det ska bli i morgon? Har tid hos frissan, kanske kommer hem med någon intressant färg eller ny frisyr vad vet man. Att det ska bli en trevlig vända på stan med lite shopping vet jag i alla fall.