Släktdrag

Det är spännande när man tittar tillbaka på sina släktingar och allas våra egenheter. Ganska ofta syns det tydligt var det ena eller det andra draget kommer i från. Sonens ilska förstår jag kommer från den mer argsinta delen av familjen och dottern som inte kan gå på toa förräns det nästan är försent har också sin härstamning från släkten. Men påhittigheten vet jag inte vem som är "skyldig" till.
I dag skulle jag hämta in barnen till middag och hittar dottern uppe i ett träd i lekparken. UTAN KLÄDER!!! (Det var ju bara typ 10 grader ute och blåste svinkallt) Hon hade blivit så kissnödig att hon inte hann klättra ner och springa hem. Men hon hann klä av sig alla kläder på nederdelen av kroppen inklusive strumporna, och hänga upp dem på grenarna, innan hon kissade från högre höjd. Faktum är att jag föredragit att hon kissade på sig och kom hem och bytte om i stället för att höghöjdskissa i lekparken. Det är tydligt att vi tänker lite olika på den punkten. Jag bara undrar, har nöden verkligen inte någon som helst lag???? Om detta också är ett släktdrag vet jag inte om jag vill veta det.

Det ömma modershjärtat

Den lille gossen är allt en liten raring emellanåt. Han vet precis hur han ska få sin mamma att smälta eller i alla fall nästan. Tänk att vakna bredvid sin lilla goding som säger: -Hej mamma fin-gulle! (gullunge tänker jag) -Jag hatar dig. Där kom hornen fram igen. I nästa sekund säger han: -Jag skojade bara jag hatar inte dig men jag gillar inte pappa. När sedan pappan ska till jobbet håller den lille på att gapa sig fördärvad och vill följa med honom. Känslorna är inte lätta att hantera när man är 4 år, de svänger fortare än man hinner blinka. Från hat till kärlek, från skratt till gråt på en nanosekund. Storasyster har fått känna på svängningarna ett antal gånger men inte kan hon låta bli att retas för det. Rätt som det är, är det fullt slagsmål och ingen vet egentligen vad som hände men smäller gör det! Sen kommer fin-gullepojken tillbaka från ingenstans och kramas och pussas, som solen kommer fram från molnen. Allt är frid och fröjd!........Tills nästa drabbning.

Koftan med stort K!

Jag har länge gått och spanat på en så fin kofta från Odd Molly. Det är så konstigt, jag ser den på folk i TV och på alla möjliga ställen, överallt på någevis. Lyckades till slut hitta den efterlängtade koftan på stan. Den är rackarns dyr och jag tänkte att det kunde vara en bra sak att önska sig i födelsedagspresent eller så. Provade så den fina koftan och insåg till min besvikelse att den inte var gjord för mig. Måste nog prova den igen bara utifall att jag hade dåligt omdöme första gången jag provade. Man vet aldrig! Hoppas, hoppas, hoppas att det bara var en dålig dag för koftprovning!

Apati!

Igår blev jag plötsligen barnfri på eftermiddagen. Barnen följde med grannarna på bio och restaurang. Sen skulle de visst sova över där också. Båda barnen! Vad skönt att få lite tid utan en massa krav på tvätt, städning och pluggande. Då slår den stora apatin till! Vad ska jag göra nu? Jag behöver inte laga mat och inte hålla koll på busfröna och jogga i skogen har jag redan gjort. Det slutade med att jag hamnade framför TV:n. Jag höll på att zappa mig fördärvad! Efter ett par timmar kom mannen hem rullandes och kvällen slutade som typ alla fredagskvällar hos oss. På soffan framför en mördarfilm. Fantasilöst eller....................?
Som sagt apatin slog till med full kraft.